Klimathotet 1:2
Det är inne att vara nojig över klimatförändringarna i år. Folk hävdar på allvar att de är beredda att ändra sitt sätt att leva, typ panta tomburkar istället för att slänga dem i sopen, för att rädda mänskligheten från undergång. Men, håll i hatten nu, mänskligheten SKA ju gå under.
Inom biologin kallar man området som en viss art lever inom för habitat. Om habitatet passar artens behov kommer antalet individer öka allt eftersom arten förökar sig. Det vill säga om det finns tillräckligt med mat och syre och inte är för kallt eller för varmt. Om det dessutom saknas fiender i form av rovdjur kommer antalet individer inom habitatet öka lavinartat. Med tiden kommer antalet individer vara större än vad habitatet klarar av, och habitatets resurser utarmas. Ett bra exempel är om man placerar ett par getter i en inhägnad: inom några dagar är varenda växt uppdragen med rötterna och ingenting finns kvar att äta. De näringsämnen som passade just den här arten så bra tar slut, och arten dör ut. Artens utrotning kan också bero på ändringar i klimatet, att det blir för varmt eller för kallt eller att syrehalten minskar. Med tiden hittar nya arter till habitatet, arter som har andra behov och kan dra nytta av de resurser som finns kvar. Kort sagt: en art i ett område utan naturliga fiender kommer snart att överbefolka habitatet och förstöra sina egna förutsättningar. Det är därför man skjuter av vilt inom vissa områden, eller, som jägarna i South Park säger ”Save their lives by thinning out the numbers”.
Utarmningen av habitat sker dagligen runt om hela jorden. Klimatförändringar som har utrotat större delen av allt liv har skett flera gånger i jordens historia. I princip allt liv på jorden har då dött ut, med undantag för en cyanobakterie och en och annan igelkott. Dinosaurierna var toppen på näringskedjan av 165 miljoner år tills en asteroid damp ner i Mexikanska gulfen och pajade ekostystemet totalt. Endast tio procent av alla arter med en vikt över 25 kilo överlevde, och då var det ändå en av de mildare massdödarna i jordens historia.
Och vad gjorde väl det? En ny evolution tog form och nya arter bildades, bland annat det djur som har kommit att kallas för människa.
Om vi nu ser på jorden som ett enda stort habitat och människan som en av dess arter, ser man klart och tydligt vad som är på väg att hända. Jorden har varit gynnsam ur försörjningssynpunkt under de hundratusentals år som människoliknande varelser har levt här. Med smarta jordbruksmetoder och sluga sätt att minska antalet naturliga fiender har vi kunnat föröka oss ifred. De senaste århundradenas medicinska landvinningar har gjort att vi i västvärlden har en superlåg barnadödlighet. Vi är en dominerande art på väg att utarma vårt habitat. Dessutom lyckas vi genom vårt leverne även påverka klimatet så att geografi och ekosystem förändras. Inom tusen år kommer vi förmodligen har raserat vårt habitat till den grad att vi inte kan överleva längre, och nya, bättre anpassade arter får ta vid.
Och vad gör väl det? Har vi människor något slags kontrakt om rätten att leva på jorden i all evighet? Någon slags ensamrätt på att säkra vår genetiska uppsättning för alltid?
All politik bygger på en missuppfattning som man kan finna i de flesta av världsreligionerna, nämligen den att jorden historia och evolutionen skulle ha människan som slutligt mål. Vi har lärt oss att vi skulle vara fulländade, att vi står över djuren och att jordens uppgift är att hålla just människan vid liv. Det ingen verkar tänka på är att vi SKA dö ut, förr eller senare, att det är naturligt och inte mer än rättvist mot nuvarande och framtida arter. I nuläget ser det dock ut som att vi är på väg att förekomma istider och naturkatastrofer alldeles på egen hand.
Insiktsfulla politiker har liksom folket inom vetenskapen för länge sedan insett att vi varken är historiens slutprodukt eller ämnade att finnas här för all framtid. Men ett sådant uttalande skulle skapa total miljöanarki; tänk dig själv att alla svenskar får förklarat för sig att loppet redan är kört och att biltullar och bensinskatt bara är ett sätt att hålla modet och hoppet uppe? Vi skulle förstöra vår omgivning på mindre än 20 år.
Den som verkligen vill förlänga människans tid i jordens historia bör slå idiotier som pantflaskor och kollektivtrafik ur hågen och fokusera på det enda som egentligen kan påverka vår fortlevnad: att minska jordens befolkning. Oavsett hur effektiva etanolbilar och kärnkraftverk vi bygger kommer resurserna aldrig räcka för de sex miljarder vi är idag, och garanterat inte för de åtta miljarder vi beräknas vara år 2025. Om det verkligen är viktigt för oss att människan fortsätter leva på jorden måste vi med andra ord göra som jägarna i South Park: ”Save their lives by thinning out the numbers”. Totalförbjud familjebildning för 90 % av jordens befolkning under 100 år och släpp därefter upp kvoten till en nivå som håller oss på en antal under 200 miljoner, hela jorden sammanräknad. Då finns det hopp för mänskligheten, ett tag till i alla fall.
